Desperate
Rubriken syftar inte på mitt nuvarande mentala tillstånd, utan på att jag nyss har tittat på det senaste avsnittet av Desperate Housewives :p Just so you know ;)
Känns som om jag har en allmän oro i kroppen, typ som lite konstant ångest molande i kärnan av kroppen. Tror att det har lite med förändringar att göra, för att jag ska börja göra nåt igen. Inte bara sitta hemma utan verkligen ta tag i mig själv och mitt liv.
Ta steg mot en mer produktiv framtid.
Det känns som att jag har huvudet med mig, för att jag vet att det inte kommer att vara lika läskigt att göra det jag ska göra, som jag har inbillat mig. Fast ändå reagerar kroppen på samma sätt som den gjorde förut. Jag mår lite illa, får en tryckt känsla över bröstet, andas inte lika djupt, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Men det är inte lika jobbigt som det var förut, eftersom jag vet att de känslorna bara har med mitt dåvarande (alltså för några år sedan) känslotillstånd. Vet man om var allt det jobbiga bottnar i så blir det lättare att bortse från känslorna som uppkommer då och då. Det är som min kropp testar mig för att se om jag har blivit starkare genom att motstå att må dåligt :) Nu ska jag försöka att se fram emot allt roligt som finns i min framtid, istället för att gruva mig för det jag vet att jag kommer att känna mig ängslig inför, typ som att börja plugga igen. Det är definitivt något som är bittersweet för mig, men mer sweet än bittert ;) Kommer att bli riktigt skönt att kunna flytta till sitt eget place och få växa upp ytterligare. Fixa körkortet. Resa mer. Leva. På riktigt.
Så. Slut på detta introspektiva inlägg ;)
En låt kanske? ;) ♥♫♥
Mycket i texten i den här låten stämmer otroligt bra in på mig ibland. Fast inte lika ofta nu för tiden och det är jag glad för :)
Känns som om jag har en allmän oro i kroppen, typ som lite konstant ångest molande i kärnan av kroppen. Tror att det har lite med förändringar att göra, för att jag ska börja göra nåt igen. Inte bara sitta hemma utan verkligen ta tag i mig själv och mitt liv.
Ta steg mot en mer produktiv framtid.
Det känns som att jag har huvudet med mig, för att jag vet att det inte kommer att vara lika läskigt att göra det jag ska göra, som jag har inbillat mig. Fast ändå reagerar kroppen på samma sätt som den gjorde förut. Jag mår lite illa, får en tryckt känsla över bröstet, andas inte lika djupt, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Men det är inte lika jobbigt som det var förut, eftersom jag vet att de känslorna bara har med mitt dåvarande (alltså för några år sedan) känslotillstånd. Vet man om var allt det jobbiga bottnar i så blir det lättare att bortse från känslorna som uppkommer då och då. Det är som min kropp testar mig för att se om jag har blivit starkare genom att motstå att må dåligt :) Nu ska jag försöka att se fram emot allt roligt som finns i min framtid, istället för att gruva mig för det jag vet att jag kommer att känna mig ängslig inför, typ som att börja plugga igen. Det är definitivt något som är bittersweet för mig, men mer sweet än bittert ;) Kommer att bli riktigt skönt att kunna flytta till sitt eget place och få växa upp ytterligare. Fixa körkortet. Resa mer. Leva. På riktigt.
Så. Slut på detta introspektiva inlägg ;)
En låt kanske? ;) ♥♫♥
Mycket i texten i den här låten stämmer otroligt bra in på mig ibland. Fast inte lika ofta nu för tiden och det är jag glad för :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
vad skönt gumman att de börjar fixa sej :) ska bli såå kul om du oxå skulle bo i gbg!!!
Trackback
