theoriginalredhead

Tvättar just nu från 18-21 flera tusen kilo tvätt, känns det som i alla fall. Ska försöka tvätta upp allt och rensa garderoben samtidigt så när allt är torrt ska jag vika in allt jag äger och har så jag får ordning på torpet. Mellan tvättstugebesöken ska jag plocka upp i resten av lägenheten, måste ju passa på när jag ändå är igång. Satsar på att städa slut på kroppen så jag kan somna i en nybäddad säng före tolv. Söndagsnätter är de värsta för mig när det gäller sömnen så om jag är helt slut kanske det funkar bättre.

Imorgon är en lång skoldag och på tisdag ska vi till Borås och se en föreläsning på kvällen så då kanske jag också är trött när jag kommer hem. Hoppas därför på tre kvällar i rad med någorlunda lång (för mig) sömn, får se om det går vägen. Håller tummarna!

Eftersom allt är helt upp och ner i mitt liv just nu så orkar jag inte skriva mer om det. Det enda jag bryr mig om är att komma till skolan varje dag och sköta skolarbetet, allt annat är inte viktigt. Eller, viktigt som fan är det ju, men om jag fokuserar för mycket på det som är fel så kommer jag att gå under och ligga nerbäddad i en otrevlig depression ett tag. Allt löser sig. Allt löser sig. Allt löser sig. Livsmottot får jobba hårt nu.

Jag är så oerhört tacksam att jag har en helt galet underbar familj och fina vänner som bryr sig om mig. Utan alla människor som försöker hjälpa mig med mitt kaotiska liv hade jag inte klarat mig. Så tack till er, uppskattar ALLT oändligt mycket. Love <3

Jag önskar att jag levde i en värld utan pengar. Där man slapp stressa över hur man ska skaffa dem, hur man ska överleva utan dem, där de inte styrde hur man såg på människor, där man kunde känna sig hel utan en massa saker. Tyvärr så kommer jag aldrig göra det, inte ens om jag flyttar till en självförsörjande gård ute på landet nånstans. Pengar kommer alltid att vara ett problem på ett eller annat sätt. Förhoppningsvis inte ett lika stort problem som just nu dock.
Rektorn har inte varit på skolan så jag har inte kunnat få min blankett ifylld. Imorgon ska han dock vara där, eller på torsdag, och då ska jag tvinga honom att skriva på den fort så jag kan scanna in den och skicka den direkt till csn.

Jag tänker hela tiden "hade jag haft pengar så hade jag inte haft ångest". Såklart hade det hjälpt att slippa behöva stressa över pengasituationen, men den är ju inte allt heller. Jag hade säkert hittat något annat att känna ångest inför.
Känns som att jag är två personer hela tiden, en som kan stänga av alla tankar och bara vara i nuet och en som ramlar ihop i en liten hög när alla tankar kommer tillbaka. Denna stress jag känner nu över csn gör mig så ont. Fysiskt ont, känns som att någon slår mig i magen med jämna mellanrum när ämnet pengar kommer upp. Eller när jag börjar tänka igen. Vågar inte vara i min lägenhet om jag inte är konstant upptagen med att kolla på serier, lyssna på musik, vara uppkopplad mot twitter, facebook, youtube. Eller sover. Jag måste varje sekund vara koncentrerad på något annat, är jag inte det så kommer tankarna som ett tåg och kör över mig och då är det inte så roligt att heta Sofia längre.

Det är därför jag inte gillar korta skoldagar. I skolan kan jag vara mig själv, andas ut lite. Men så fort jag måste hem så känner jag bara vemod. Jag vill inte hem och möta verkligheten. Jag vill gömma mig tills allt är över, tills allt har ordnat sig.

Idag var just en kort skoldag så det första jag gjorde när jag kom hem var att kolla nya avsnitt av diverse serier, sen sov jag. Vaknade för ett tag sen, det första jag gjorde då var att ladda ner ytterliggare avsnitt som kan hålla mig ockuperad och hålla tankarna borta. Och när jag har sett dem så ska jag försöka sova igen. Orkar inte möta mig själv idag, måste undvika min egen hjärna.

Har fått svar från CSN! Efter fyra veckors smärtsam väntan så ska jag nu skicka in en blankett som skolan ska fylla i om studieresultat från förra året, sen bara vänta på att pengarna kommer. Hoppas hoppas hoppas att allt går fortare än ljusets hastighet (vilket det aldrig gör med csn, men ändå) så allt kan lugna ner sig och mitt begynnande psykbryt kan försvinna. Ingen mer ångest i höst! Kommer nog inte se en rök av pengarna då jag har några tusen utgifter att betala, men det kommer kännas så gött när allt är över. Nu kan jag snart äntligen ha ett normalt liv med rutiner, skola, hushållsunderhåll, sömn och annat som jag ska kämpa med att lära in totalt. Woho!

Känner mig så lättad nu. Har fortfarande några bördor på mina axlar, men den allra största är försvunnen och inom tid ska också de andra förflytta sig från axlarna och begravas i ett svart hål för att förhoppningsvis aldrig återkomma.

Måste sova snart för jag ska upp tidigt, långt före tuppen så jag kan ta en runda till hedbo innan jag tar bussen till skolan. Känner mig dock ganska upprymd så vi får se hur mycket sömn det egentligen blir.

 

 

Åh, tänk att vakna helt utvilad på en måndagmorgon innan skolan. Att ha fått sova åtta timmar på raken. Bara helt vanlig sömn, behöver inte ens vara en riktigt bra sömn utan bara en helt vanlig. Det är min högsta önskan just nu. Eller nja, att CSN ska göra sitt jobb och ge mig mina pengar är fan viktigare än sömn just nu, men sömn kommer väl på en värdig andraplats. Silver är finare än guld ändå.
Jag visste att den sista koppen kaffe på kalaset igår var en dålig idé. Trodde väl att det inte skulle göra så mycket eftersom den dracks flera flera timmar innan jag skulle försöka sova, men jag kan inte ta några såna risker har jag märkt. Från och med nu; inget kaffe på söndagar! Inte ens en liten minut av vila fick jag och måste alltså genomlida veckans längsta dag, med skola och höstfest på schemat, helt svintrött. Bu-freaking-hu.
Jaja, inget jag inte gjort förr. Bara att halsa kaffe och försöka att inte bli alltför hyper för då kan det finnas risk att klassen skriver in mig på mentalsjukhus. Har en förmåga att bli lite udda när jag inte har sovit. Mer udda än vanligt...ja, ni förstår. Farligt läge.

Dags att hoppa in i duschen och sen försöka sminka över de tiokilospåsar som fastnat under ögonen. Later!