Otippat, schmotippat
Medan jag väntar på att kvällens filmer ska bli färdigladdade lyssnar jag på ett band jag knappt lyssnat något på de senaste två åren; My Chemical Romance. Det fanns en tid jag lyssnade på dessa låtar på repeat, ungefär vid samma tid på året som nu när det är mörkt hela tiden (jag vaknade ju oftast när det redan var mörkt ute och somnade när det började ljusna på morgonen, konstant mörkerliv) och man inte orkar göra mycket mer än att ha hög musik i hörlurarna. Här är de jag lyssnade på mest, i ingen speciell ordning (Spotifylänkar;)):
Helena
I'm Not Okay
The Ghost of You
I Don't Love You
Thank You For The Venom
Cancer
The Sharpest Lives
Disenchanted
Demolition Lovers
Helena
I'm Not Okay
The Ghost of You
I Don't Love You
Thank You For The Venom
Cancer
The Sharpest Lives
Disenchanted
Demolition Lovers
♫♪ Memories, light the corners of my mind... ♫♪
Alex undrade varför jag lyssnar på "sån jävla emomusik", själv tror jag inte på att sätta in musik i såna fack, det som är bra är helt enkelt bra oavsett genre eller stil ;) För mig finns två fack; bra och dålig musik. I den dåliga kategorien finns band som Takida och Nickelback, i den bra kategorien finns allt som jag lyssnar på! ;p
Nu ska jag kolla på Vem kan slå Filip och Fredrik, sen blir det nog film!
Nu ska jag kolla på Vem kan slå Filip och Fredrik, sen blir det nog film!
Later!
Kommentarer
Trackback
