theoriginalredhead

Det känns som att mörkret ger en en käftsmäll. Poff...aoo. Helvete, vad hände? Var är jag, vilken dag är det? Även om det händer varje år känns det som om någon drar bort mattan under ens fötter och man går in i en annan värld. Samma värld, men ändå annorlunda. Man blir lite segare, lite mer eftertänksam, lite mer introvert. I alla fall på kvällarna, i dagsljuset är man ganska vanlig. Jag tycker om den här känslan ibland, det är skönt att tänka och stanna upp, fundera och ventilera. Jag går nästan inte en sekund utan att lyssna på musik under senhösten/vintern när jag är hemma. Det blir mycket mer singer/songwriter, folkig, lugn, sentimental, underbar musik under den här tiden på året än sommarens mer glada, hoppiga toner. Ur mina högtalare har det idag ljudit Townes van Zandt, James Taylor, Bon Iver, The Smiths, Simon and Garfunkel, Elvis Costello, Leonard Cohen och så vidare in i oändligheten. Nästan. Just nu Damien Rice.

Annars idag har det inte hänt så mycket. Har sett Desperate Housewives såklart, sen har Alex gjort hallonpaj från en påse. Jag bidrog med att vispa vaniljvispen. Alex lagade faktiskt mat också, men jag kände inte för att sluta vara vegetarian idag för att smaka på hennes korvstroganoff, så den kan jag icke bedöma. Att hon råkade halvt skära av sig fingret när hon höll på med matlagningen ska jag inte heller döma ut som att hon är en ovan kock. Det var bara en olyckshändelse, inte alls att hon är ovan med alla sorters köksattiraljer. Hehe. Snäll syrra är jag.

Later!