theoriginalredhead

Jag är så glad. Glad för livet. Glad för att jag började på folkhögskola. Glad för mina vänner. Glad för familjen som är så underbar. Glad för att jag sökte hjälp för min panikångest. Förstår inte hur jag orkade leva med den så länge, det var så sjukt smärtsamt. Glad för att all ångest är borta. Glad för att jag är ledig en vecka. Glad för allt egentligen.

Väljer att inte fokusera på det negativa som då och då hörs runt omkring mig, negativa tankar från negativa personer. Försöker istället få dem att fokusera på det positiva som finns istället för att bara hänga med i deras negativa tankebanor. Det är så enkelt att bara sitta och lyssna och hålla med bara för sakens skull, men vem hjälper det? Ingen. Jag tar istället kampen och står upp för vad jag tycker, nog för att folk ibland tycker jag är lite konstig i huvudet. Men hellre konstig och stolt än tyst och negativ.

Jag älskar att jag vågar vara lite annorlunda, mycket roligare att leva då. Vill inte tyglas av samhällets normer, jag är som jag är och tänker fan inte vara någon annan.

Puss på er alla människor som jag väljer att umgås med, I love you. Hade jag inte gillat er så hade jag inte umgåtts med er, that's it. Tiden då jag var med folk bara för att ha någon att vara med, även om de var sjukt jobbiga klagomänniskor, är över. Jag ska bara omge mig med glädjefulla människor, orka slösa bort livet på att klaga och klagas på av folk som är tråkiga.

Nu gråter jag lite glädjetårar, inte pga detta inlägget, utan för att jag kollar på Välkommen Hem på trean. Blir så berörd när folk gör saker för andra människor av ren kärlek. Snyft. Hehe ;) De är ju så sööööta!

Till sist en samlingsbild från i fredags på hur jag såg ut på Ems Halloween-21årsdags-middag. Pink for the win! Ska fixa med mer bilder från veckan nån annan gång, nu orkar jag inte.